Tisdag 12 februari 1822
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Uppbröto vi och foro till Sainct Avole (S: t Avold) en by 2 mil, där man ännu talade ömsom tyska och till Pouligny 2 mil, varest man endast talade fransyska, till Coursel (Courcelles) 1 mil och till Metz 2½ varest vi inträffade Kl mot 4, sedan Baron måst lämna sitt pass i vakten vid porten för att överlämnas till Styrelsen i staden, vilken följande dagan före Kl 9 f.m. skulle lämna ett fransyskt pass i stället, vilket Baron borde personligen avhämta. Detta kunde leda till något uppehåll i resan, men i alla fall var det déciderat att dröja över natten här. På marschrouten var La petite Croix d´or markerat som det bästa värdshuset i Metz; men nu hände likväl att vi (jag tror ganska säkert för första gången under hela resan) ej körde in på det första hôtelet, emedan här ska finnas ett mycket bättre, men emellertid var här rätt bra. Rummen voro kalla, emedan spisar utan spjäll föreställde de heta osande järnkakelugnarnes ställe, men vilka vi ofta varit missnöjde. Likväl när man eldar hela natten, bärgar man sig, vilket var casus här. Middagen hade sina 3ne anrättningar och var både välsmakande och tillräcklig. Efter densammas slut gingo Baron och jag på Spectaclet, men ankommo ej förrän då efterpiècen börjades. Knappast i de yngre åren har någon farce så roat mig som denna, ehuru jag sett den förr i Stockholm. Arlequin eller Bajazzo, eller som fransmännen kalla honom Scapin, var förträffelig: hans spel kommenderade löjet; och jag skrattade med alla andra av hjärtans grund. Jag hoppas ändå få roligare!