Måndag 11 februari 1822
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Gjorde vi oss ej brått om, ty vi ärnade oss endast ett ombyte för dagen, inom vilket franska tullen inträffar, för vilken man ännu mera varnat oss; men vid den skall dock den liberalité finnas, att om man medhaver förbjudne saker och ärligt uppgiver det, så confisqueras de ej, men man får ej införa dem, utan måste lämna dem kvar var man kan utom gränsen. Baron var försedd med ett brev från Hr Gontard i Francfort till en viss herre här, som skulle genom sitt inflytande hos vederbörande, vara till tjänst, och dessutom hade han ett till en person i Forbach, som hade en slags inspection över Douanierne; men detta försiktighetsmått hade kunnat umbäras, emedan man vid Forbach icke gjorde den minsta difficulté eller uppehåll. Detta uppförande torde man i allmänhet ej få lita på, ty dessa Duranter hava ögon som lätt déchiffrera både den resandes qualité och ändamål. Vi äro nu således i det gamla Frankrike, dit jag i min ungdom innerligen längtade att komma, men ännu smakar här något tyskt, och folket talar nästan hellre tyska än franska; dock Gudskelov vi slippa nu alldeles Preussen, dit jag aldrig önskar återkomma. Jag kan ej uppgiva någon orsak till min anthipatie mot allt preussiskt; men jag är säkert icke ensam! Saarbruck är en tämelig stad, men all handel är här avstannad genom de stränga tullförfattningarne, så att invånarne, som uppgivas till över 7000, leva i knappa omständigheter: Forbach är mycket mindre, och synes ej heller vara särdeles comercente. Vi bodde hos en beskedlig fru som serverade det bästa hon kunde.