Söndag 10 februari 1822
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Avreste vi till den ganska ansenliga staden Landstuhl 2 mil, varest vi händelsevis kommo att déjeunera, varvid vi smakade på värdens vin de pays, som han försäkrade vara gott och verkligen var det. Denna revellion var ganska tjänlig för dagen som var töcknig, men icke kall. Bredvid denna lilla stad var en ovanlig hög kulle, på vars spets lämningar av ett forntidens fäste syntes, om vilket skall vara mycket att säga; men jag hade varken lust eller tid att ens i utdrag höra någonting därom: jag har hört tillräckligt sagor i mina dagar. Uti kyrkan var jag som hastigast och fann den ganska vacker. Under vägen vidare till Bruchmühlback 1 mil, sågo vi flere brända gårdar, som vittnade om de sista olyckliga fejderna. Till lilla staden Homburg var 1½ mil. Ungefär på halva vägen var helt nära en liten sten i form av obelisk rest i anledning av Konungens av Rom födelse, å vilken inskriptioner funnos som preussarne haft omsorg att utplåna. Man älskar här ännu Napoleons minne. En postillon yttrade med rörelse, i anledning av min fråga, att ”l´aigle de Napoleon sera toujours gravé dans nos coeurs jusqu’a la fin de la vie,” och så voro desse, numera bayrare i allmänhet stämde, ehuru att de skulle funnit sig 1000defallt olyckligare om de blivit införlivade med preussarn, som de alldeles icke kunna lida, varpå jag, för min ringa del, ej stort undrar.
Till Rorbach hade vi 2 mil och till staden Saarbrück (Sarrebruck) 1½ mil, där vi enligt plan skulle dröja över natten, icke så mycket för att vi åter hade den lyckan att vara på Preussens territorium, men för arrengemens tagande i avseende på det fördömda tullväsendet; ty man behagade på vägen innan ankomsten till Saarbruck göra en allvarsam min att vilja visitera, men detta var ett gement prejeri för att få drickspgr, emedan vi i Saarbruck fingo veta att denna förpost icke hade någon rättighet därtill. Vi suponerade det, grälade därföre även litet med desse snokar, som Baron likväl gav litet i för att ej bliva uppehållen, men som var alldeles överflödigt, som herrarne i Saarbruck försäkrade. Desse tycktes också vilja börja en grundlig visitation, men sedan de luktat litet här och där, och Baron gjorde en manoeuvre åt bröstfickan så att silvret kom att blänka, så tycktes deras forskning bliva allt mer och mer lam, ehuru de voro 8 till antalet. De tackade aldraödmjukast och vi hade nu kunnat införa för millioner förbjudna varor. Kl var 5 och således lagomt att äta middag. Man vilade här gott över natten.