Lördag 8 december 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Lördagen var anslagen till vilodag. Vårt hotel kallas Den Gyldene Hjorten och lärer vara det bästa i Staden. I går var här en privat Assemblée, som minskade tillgången på rum; men vi bo ändå tämmeligen väl, ehuru Doktorn ej är rätt nöjd då han ej får ett eget rum i anseende till de flere anteckningar han under resan har att göra. För min del har jag vilat rätt gott i natt i god och propre säng, varmed man brillerar här i Tyskland. Täcket är dock något besynnerligt, ty det består uti en fin lätt bolster inom ett snyggt överdrag, som är ganska angenämt när man blir van därvid. Så tycker åtminstone jag.
På fyra dagar hava vi nu rest 24 tyska eller 16 sv. mil, som vill säga mycket. För min del vill jag hellre i Sverige åka 50 mil i det värsta väder och väglag än dessa 16 här. Må Gud bevara var och en för att resa denna väg i denna årstid, åtminstone emellan Memel och Königsberg. Igår var det mycket kallt, och i dag är det ännu kallare, sedan vinden stadgat sig i nordväst; i stället att vi förut haft beständigt sydväst. Må det bliva rätt friskt, och må de hålla ord som lovar bättre vägar härifrån till Berlin, dit vi endast hava 10 à 11 dagsresor, räknat efter 6 tyska mil om dagen!
På förmiddagen har jag gjort en promenad in i Staden (vi bo i förstaden helt nära stadsporten) och befunnit den ganska inskränkt på en sluttande lokal, ägande en Domkyrka på nordvästra sidan, som man kan kalla ett stort vidunder. Jag gick omkring detta kolossala tempel, men fann ingenting för mitt besvär. Det måste vara torgdag här idag, liksom det är på lördagarne i flere städer uti Sverige, emedan här var en stark tillförsel av diverse lantmannavaror. Ibland dessa såg jag en hos oss ovanlig produkt, som var bränntorv i form av tegelstenar. I den förstaden, i vilken vi bo, ligger det vackraste huset, som är Hovrätten. Denna byggnad är utan allt prål och faller var och en i ögonen: den korta, men sinnrika inskriften: Jedem Gerichtig-heiten, gör även sitt intryck och Gud låte den hålla ord så väl här som annorstädes! Själva staden är, som sagt är, snart översedd. Jag trodde den vara större.
Från den sidan vi kommo var vägen förbättrad och förstärkt på ena sidan med en chaussée för fotgängare, och träd är på ömse sidor planterade ungefär ½ t. mil, varimellan små hus, dels av tegel och korsverke och dels av ler, voro nyligen uppörde, förmodeln för arbetare, alldeles i samma form som man ser vid de större bruken i Sverige. Denna avenue var behaglig. Bn, Frhn och de övrige använde även en del av denna rastedag att se sig om, och de hava även varit uti Domkyrkan; men vad de där funnit är mig obekant. Vår middag kom sedan i fråga, som var, liksom i går, väl serverad. På karp är här icke heller brist. Sedan jag sett en liten solodans av lilla Emce, som var egen i sitt slag och efter en alleles ny methode, gick jag på min kammare och förblev där för att riktigt göra mig färdig till avresan i morgon.