Tisdag den 4 september 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Foro vi till Nifalax, Kiskilä och Wiborg, dit vi ankommo kl. 1 middagen och togo kvarter hos en italienare (Motté) vilket skulle vara det bästa i staden. Vår färd genom fästningsporten över de vackra broarna med det urgamla slottet till vänster och en större utsikt åt sjösidan till höger var angenäm och stadens flere kyrktorn med flera prydliga hus lovade redan på avstånd en välbyggd stad. Straxt på eftermiddagen fick Baron ett bud från sin gamle vän och släktinge Landshövding Baron Wilhelm Klinkowström, vilken önskade att hans resande vän ville besöka honom på Gouvernementshuset, där han var i och för sin tjänst. Baron Adelswärd gick genast dit utan särdeles besvär, ty det låg mitt emot vårt logis.
Han kom snart tillbaka, berättade att Wilh. Klinkowström var sig lik, och att han kom ihåg mig från ungdomens tider. Vi gingo bägge till honom på eftermiddagen senare och passerade tiden nästan för fort, ty vi visste ej av förrän kl. var över 9, då han följde oss hem, presenterade sig för Friherrinnan på det sätt som en uppriktig släktinge och verkelig vän ägnar, souperade eller fortsatte soupén, som Frihn redan börjat, pratade glatt och angenämt, och bland övriga attentioner, bjöd Herrskapet och samteliga till middagen i morgon i sitt hus, varest Frihn kunde förordna huru hon behagade. Jag lämnade sällskapet kl. efter 11, Frihn något senare, med de gamle Cousinerne lära fortsatt conversationen ända till den tid på natten att tupparne började att skrika över prejudicen.