Onsdag den 5 september 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Om morgonen fick jag höra att Grouverneuren först kl 2 om natten gått hem. Vår förmiddag hade intet märkvärdigt med sig. Jag skrev två små brev för Baron, bägge i affairer på Stockholm och Umeå. Bn Klinkowströms equipage med ryskt anspann (spannridaren på högra hästen och kusken med ett rikt Moskwaskägg) står kl 3 vid porten för att avhämta gästerna till middagen. Doktorn och jag, i alla fall senfärdiga, kommo efter till fots, och vägen var icke lång, allra minst till en sådan värd. Residenset var under en total reparation invändigt, som lovade en smakfull förändring så i avseende på indelning av rummen som deras målning.
Sedan vi en liten stund dröjt i ett av hans större rum på botten, vars 2ne väggar voro fullsatta med dyrbara böcker av våra modernaste författare på flere språk inom glas i mahognyramar, gingo vi opp i Bel-étagen, som det här heter, där ännu tillräckeliga rum funnos för vår lilla Societé. Hans Friherrinna var under reparationen, på deras lantegendom, och vår Friherrinna constituerades i hennes ställe, till värdinna. Vi förtärde för första gången under resan en på utländskt sätt tillredd middag, som börjades med soppa på späda ärter, continuerade med läckra rätter och slöts med klangen av en –takhoppande Champagne-kork.
På eftermiddagen besågo vi alla rummen i detta hus, som kan kallas palais, drucko Caffe och Liqueur, hörde hans ytterligare anhållan hos Frihn att, uti förstnämnde egenskap, kvarbliva varpå han, sedan Baron gått hem för correspondencens skull, med Doktorn färdades till Länssjukhuset, som skall vara över jämförelse med vad Dr Robsahm hittills sett. Relata refero! Hans son, 14 år gammal och en hoppfull yngling, förde Frihn och oss övriga till Grekiska kyrkan, som är vacker, där vi promenerade av och an huru vi ville, utom in i förlåten, dit något fruntimmer icke får gå. Orsaken känner jag icke. Därpå var likväl ej mycket förlorat, ty där fanns blott en bibel, vars pärmar voro av silver, och ett gammalt crusifix.
Vid utgången härifrån mötte vi Klinkowström som kom, ventre à terre, tillbaka med Doktorn, varföre vi även förfogade oss åter till Residencet. Bn Adelswärd kom även snart – vi drucko thé,| souperade, fingo många upplysningar rörande vår fortskridande resa till Petersburg. Wilhelm Klinkowström var sig lik som han gick här i världen, (jag drömmer mig i Stockholm) han visade klara prov av aktning och tillgivenhet för Friherrinnan – Conplaisence och vänskap för de övrige. Nära hade jag glömt en entreacte: vi foro på eftermiddagen i hans equipage till Monrepos – en lustpark tillhörande Baron Nicolai. Ställets skönhet kom oss att beklaga oss över den korta tid vi hade till dess beseende: det liknade något Haga, det hade flere tempel varibland en imiterad ruine, och många förtjusande promenader i grannskapet med en stor sjövik, erbjudna av både natur och konst.