Söndag den 2 september 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Var beramad för vårt avtåg kl. 8 om morgonen till Holmgård, förbi Abborfors, och Pyttis ggdar, den sista i svenska Finland och uti Heinola län. Nu vid Kummene älv började Viborgs län med den bekanta Trätholmen. Vi foro över denna holme på 3ne broar, varav den ena är märkvärdig för den emulation som ryska och svenska målare ådagalade vid dess överstrykning, jag tror 1804 eller 1805. Den gamla förskansningen vid Abborfors, likasom den ryska å andra sidan, presenterade sig nästan som ruiner.
Nu började vi räkna verst som går tio på en svensk mil. Vidare reste till Broby och Hagfors ggd, dit vi ankommo kl. 2 e.m. och där vi skulle vänta på bud från Baron som skulle upplysa oss huruvida vi möjligen kunde få nattkvarter. I Fredrikshamn, som nyligen till största delen avbrunnit, eller icke men i stället kom Bn med sin Wiberg sent om aftonen och höll tillgodo kvarter hos oss. Knappt ½ mil från Högfors hade vi passerat Kumele gårds fästning, som var i ganska gott stånd, omgiven på 2ne sidor av den stora Kumele älv som vi flere gånger överfarit, och vilken har sitt ursprung från Finlands största insjö Sajmen, vilken Franzén i sin ungdom besjungit. Resan till fru Löfman hade ej lyckats – så alldeles lyckats, emedan hon var hemma, men attentionen var ändå vunnen, särdeles som den beledsagades med en cadau till hennes äldsta son som var officerskadett, vilket allt Auditeuren, med varma expresioner berättade mig.