Måndag den 27 augusti 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Om morgonen kom överste Löjtnant Reuterskiöld och presenterade PlanMajoren Överste Löjtnant Kuhlman som, född ryss, talte god svenska. Han hade haft den godheten att arrangera en bekväm och säker slup med manskap, för att föra oss över till Sveaborg, uti vilken färd ÖversteLöjtn Reuterskiöld deltog för att vidare befordra vår åstundan att få bese fästningen. Efter en liten stunds seglats, beträdde vi fästningslandet, då Reuterskiöld gick med Baron till Commendanten Greve Heÿden, som mycket artigt bemött besöket, och befallde att en Capitain van Desten, som var en hyggelig officer, skulle visa oss allt vad åstundade att se.
Imellertid hade Friherrinnan, jag och de övrige, gått sakta åt ett håll, som var vägen till Gustafssvärd den förnämsta punkten på Fästningen, vilken man mindre gärna skall vilja visa – men vi fingo snart en vink att vända om tillbaka för att följa den stråt Capitainen ville taga. Vi vandrade därföre nu allesamman till dockan som är förträffligt byggd, men naturligtvis i mindre skala än den i Carlskrona, emedan denna endast är ämnad för skärgårdsslupar.
Sveaborgs fästning. Bild Wadbring.com
Man beskriver denna fästning bäst då man kallar den för Nordens Gibraltar, men Cronstedt var ingen Eliot. Vilket arbete! Vilka bålverk! – men, framför allt vilken belägenhet! Vi gingo vidare till en inrättning som pumpade dockan fri från vatten, vilken drevs med vanliga väderkvarnsvingar. Vi besökte därefter Byggmästarens minnesvård, föranstaltad av Gustaf IIIdje. På den ena sidan av denna sarkofag, som var av grå marmor, stod: Här hvilar Grefve August Ehrensvärd, Fältmarschalk, Riddare och Commendeur af Kongl Majts Orden, omgifven af Sina werk, Sveaborgs Fästning och Arméens Flotta, och på den andra: På K. Gustaf IIIdjes befallning och eget utkast upprest 1788 att i Fältherrens och Medborgarens Spår lifva Snillen att kunna – hjertan att vilja gagna Fäderneslandet.
På taket voro kasken och skölden, serafimerorden och grevliga kronan. Ehrensvärd har även själv upphöjt i sitt minne därigenom, att han, i en av dockans murar, låtit inrista följande rad över sin subordonnerade medhjälpare: Utom Thunberg hade Icke Ehrensvärd gordt detta! Vad anspråkslöshet! – och huru ofta vilja stora män dela med sig av sin ära? De äro få! – Hans minne är också aktat av denna klippas nuvarande innehavare: omkring hans grav städas, sandas och granrisas dagligen. Så tager fosterlandskärleken ut sin rätt, under det att nedrige, äreförgätne medborgarens namn skall med avsky nämnas, även av dem han, i en förvillad stund, sökt hjälpa. Mot kl. 3 eft.midd. foro vi till Helsingfors åter, sällskapade av Reuterskiöld som delade middagsmåltiden, som var ganska god, med oss. Han dröjde kvar till mot aftonen, var munter och vi hade alla roligt.