Torsdag den 23 augusti 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Klockan 5 om morgonen reste jag till Fiskars Kopparbruk tillhörigt Brukspatron Björkman, varest jag blev mycket väl emottagen. Huset är ett palais tre etager högt med koppartak, och belägenheten är ganska vacker bredvid en å som driver verket med utsikt åt Sjön. Jag måste lova att äta middag mot villkor att av Patronen bliva förd till den märkvärdiga Raseborgs ruine, varifrån jag ändå kunde komma till Ekenäs, dit resan skulle ske för dagen. Under en promenad Björkman och jag gjorde hade Baron och Doktorn även som hastigast varit vid Bruket. Jag åt en delicat middag, som börjades med Kjersbärssoppa, och drack ett gott vin, varefter värden ledsagade mig uti en bekväm vagn till ruinen, 4 mil härifrån, vid vars fot vi souperade. Vi uppehöllo oss nära 3 timmar här. Utan tvivel är denna ruine den skönaste i Norden. 3 våningar stå ännu kvar och lära ännu i sekler trotsa tiden, med vilken detta öde slott tyckes tävla i ålder. – Stora tallar, granar och andra träd finnas dels torkade och kullfallna, dels friska i dess murar.
Raseborgs ruiner ca 1887. Foto Västra Nylands landskapsmuseum
En bredvid liggande gård har varit Översteboställe vid Nylands Dragoner, men är nu tillslagit Över Post Directn Ladau som, under 1788 års krig, deltog i Anjala förbundet, och vilken säges tjäna för 50 000 Rubel. Så mycket har ej Carpelan för sin besvärliga tjänstgöring. Björkman förde mig därifrån, efter löjte, till Staden Eknäs, där vi mitt i natten körde in på det ställe han brukade taga Logis, varest vi på gården upptäckte den stora Landauvagnen. Vi vilade där till morgonen, då jag i god tid gjorde en vandring i Staden, varunder dag fick tillfälle att åskåda en även ganska vacker, men ny, ruine uti den avbrända kyrkan, som, med ett kvarter av staden, för några månader sedan undergått Eldens härjande makt. Staden är liten, men har en belägenhet som det, på 3 sidor omgivande havet förskönar – och är en – Stapelstad.