Torsdag den 9 augusti 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Besågo vi Hovrättshuset, som var tämeligen passabelt. Sessionsrummet var beprytt med Kejsarens porträtt i Lebensgrösse, målat i Petersburg och skall vara mycket likt, och väggarne voro garnerade av alla Presidenternes bröstbilder, till och med den ännu levande Tandefelts, En av desse skall varit en lustig patron: Han heter Lichtone, född i Lifland, och hade varit Gen.Liett. Carl, som ägde ett fredligare sinnelag än sine företrädare satte denne till President i Hovrätten, sedan hans krigstjänst ej mera behövdes, tvärtemot Lichtones önskan, som enständigt förklarade att han icke förstod den tjänsten; men det halp ej. Kort efter hände att då Hovrättsledamöterne dömde till döden en soldat för det han slagit ihjäl en gammal kärring, och ej på Presidentens föreställningar kunde förmås att ändra deras, på tydelig lag grundade beslut, drog han ut pampen och körde ut desse rättvise män utom Sekreteraren som av lutter admiration kröp under bordet och begärde pardon. Sedan gubben calmerat sig, frågade han Sekreteraren, om något obehagligt kunde hända i anseende till vad nu passerat? Varpå denne, förskräckt svarade ”ja visst, om Konungen får veta därav”.
Gubben satte sig genast på en sump över till Stockholm, gick opp till Kungen, berättade vad som tilldragit sig och tillade: ”Sade jag icke Ers Majestät att det skulle gå på det viset?” då Kungen skrattat och givit honom avsked från denna syssla, mot ersättning av något annat. För övrigt var i detta Rättvisans tempel intet märkbart. Vi gingo härifrån åter till Akademiehuset för att se Museumet. En ansenlig mängd av djur och fåglar i synnerhet fanns, men då man ej fått rum och hyllor ännu i ordning, har det hänt att de senare blivit skadade av råttor och dylikt och för övrigt varder icke något som vi ej sett i Upsala. En hop mineralier och petrifikater, varibland en groda som var märkvärdig, funnos; men få väl den ena som andra samlingen, synas hoppas på Kejsarens frikostighet, varförutan de ej kunna komma i det stånd som fordras vid ett lärosäte.