Vad hände sedan?
Så har äntligen vårt resesällskap kommit fram till sitt slutmål, Nancy i Frankrike, men innan vi lämnar dem så ska vi se vad som hände under deras fortsatta vistelse i landet. Efter att sällskapet fått tillfälle att bekanta sig med Jan Carls bror, Göran och hans familj, så installerade man sig i en egen våning, dels med tanke på en längre vistelse och dels för att friherrinnan Marie Adelswärd väntade barn. I mars 1822 föddes så en liten flicka, Honorine.
Under sommaren hyrdes ett litet lantställe med en trivsam trädgård och man anställde en fransk kock. Överstelöjtnant Stjerncreutz finner sig tillrätta med det franska köket och skriver i dagboken om kocken, Monsieur Paquin: "Han är den bäste kock som finnes - han borde bli riddare av Vasan!" I början av juni så reste baronerna Jan Carl och Göran, i sällskap med Robsahm och Stjerncreutz, till Paris och sedan till London. Överfarten över Engelska kanalen gjordes med nymodigheten; ångfartyg, vilket ansågs både bekvämt och angenämt. Efter återkomsten till Nancy så fördes ett behagligt liv med flitigt familjeumgänge, täta spektakelbesök och deltagande i stadens musikliv. I augusti uppstod troligen någon missämja mellan baron Jan Carl och Överstelöjtnant Stjerncreutz och den senare begav sig tillbaka till Sverige.
Den 12 december reste hela familjen till Paris dit de anlände 4 januari 1823, bland annat i sällskap med en stor gåsleverpastej som Jan Carl inhandlat vid ett besök i staden Strassbourg. Sällskapet stannade i Paris till början av juni, då hade de bland annat fått dinéra med Sveriges drottning Desirée som befann sig i staden, och inför sin flytt till Sverige ville bekanta sig med några av sina nya landsmän.
Jan Carl hade ursprungligen planerat att fortsätta resan till Italien, men hans hustru väntade åter barn så man beslöt att återvända till Sverige. De av souvenirer tungt lastade vagnarna lämnade Paris för Nancy, där avsked togs av Baron Göran Adelswärd med familj. Färden gick sedan via Luxemburg och Köln, vidare till Hamburg och Kiel, där man nu åkte ångfartyg till Köpenhamn. Dagen efter beträdde man åter svensk mark, vilket firades med flaska svensk porter. Den 19 juli anlände sällskapet, efter mer än två års frånvaro, till Adelsnäs och välkomnades av fröjdebågar, hedersvakt och kanonsaluter.