Torsdag 14 februari 1822
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Till Belleville 1½ mil där vi dröjde och åto litet päron hos en hyggelig glad gumma, som underrättade oss att vi kommo att passera Bouxiere, vilket är ett vackert ställe ej långt från vägen i grannskap med Meurthefloden av vilken Departement de la Meurthe har sitt namn. Departement de la Moselle hava vi redan passerat. Vi dröjde en liten stund för att bekika denna egendom, och anlände under ett uppklarnat gott väder till Nancy Kl mot 3 eft midd, och foro in på Hôtel Royal, där Baron Göran Adelswärd hade tillsagt om rum till den 16de, då han först väntade oss; men en liten stund därefter överraskade han oss underrättad om vår ankomst genom sina små raska söner, som varit på en allmän promenad som vi passerade, där folket ansett oss vara polacker, och varför de, i förmodan att det var Farbror Jan-Carl, skyndade sig hem att berätta sin Pappa denna främmande syn. Glädjen var naturligtvis stor å ömse sidor, och en liten stund därefter följdes bägge Baronerne till Baron Görans Friherrinna, som ej långt därefter kom med sin man att göra sin svägerskas bekantskap. Nödvändigt ville både hon och han hava sina släktingar hos sig, och det på det fullkomligaste allvar, så att det var mycken möda att undvika att ej genast sätta för hästarne och fara dit men utom det att deras hus, som är ganska vackert och rymligt, likväl ej har utrymme för ett ännu nästan lika stort hushåll, förekomma ändå considerationer, allra helst i den belägenhet vår Friherrinna är, varibland en, att det största lugn bör sökas, som göra att det vänskapsfulla anbudet ej troligen kan begagnas; men man var ej till freds förrän Frhn själv skulle bese den erbjudna avdelningen i huset. De dröjde en liten stund, varefter vi togo middagen i ögnasikte. Den var exquis, och vi firade med champagnevin slutet av vår långesa. Säkert hava vi rest 600 sv mil, som vill säga 900 tyska. Alla äro vid glatt humeur, som jag tror, och hava hälsan; även jag börjar att repa mig.