Fredag 8 februari 1822
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Avreste vi till Hattersheim 2 mil, varunder vi hade Mainfloden ofta i sikte och passerade även Nitströmmen som utlöper i den förra. Vi äro nu i Hertigdömet Nassau. I dessa små stater är ej någon riktig ordning med skjutsar, ty de taga vad de behaga i betalning emedan ingen kontroll finnes. Härifrån hade vi endast 2½ mil till Maijntz (Maintz). På ett gott avstånd syntes denna gamla stora stad bredvid den majestätiska, klara Rehnströmmen, uti vilken, ej långt från vägen, Main har sin embouchure. Bron var byggd på pontoner, och man brukar borttaga den då starka vintrar inträffa, men nu låg hon kvar till vår tjänst. Vilken ljuvlig anblick! Skada att vi ej kunde uppehålla oss här längre. Vi togo som hastigast en liten risp under det vi sågo mycket militair av både Österrikare och Preussare vimla på gatorna. De occupera fästningen gemensamt, men lära ej vara de bästa vänner. Civila styrelsen har Hertigen av Darmstadt. Vidare till Niederulm, en liten stad, 1½, till Wörrstadt 1½ och till staden Alceij (Alzey) , då vi hade gjort 9 mil på dagen, som var den angenämaste man kan tänka. Februari månad. Plogarne voro i gång, vingårdsmannen var i full activité och lärkan prisade högljutt den ingångna våren; jag för min del avlade turlupen, såsom numera högst överflödig. Logiet på posthuset var passabelt.