Tisdag 5 februari 1822
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Erforo vi att det starka regnet som i natt fallit möjligen kunnat orsaka hinder för vår vidare resa i dag på ett ställe av vägen, där den vanligen brukar översvämmas, varföre postmästaren utsände en karl till häst att kunskapa i detta avseende, vilken efter 3ne timmars tid återkom med det besked, att vägen var farbar. Efter en solid dejeuner, bestående av kall sylta på vildgalt, kall rådjursstek, kycklingar etc. med gott vin, ansågo vi oss i stånd att omkring Kl 11 fortsätta resan till Gellenhausen (Gelnhausen),där en uråldrig klosterkyrka, liten men med 4 höga torn, befanns; men för övrigt ingenting anteckningsvärt, om ej att här var marknad och att allmogen, så väl här som i Sverige vid dylika tillfällen råkar att taga en tår på tand. Innan ankomsten passerade vi ett ganska formidabelt vinberg, den största plantage vi hittills sett. Nästa håll var Hanau, 3 mil. Denna stad var rätt vacker och hade de bästa och propraste gator man vill se. Vi uppehöll oss icke, utan reste, ehuru i senaste laget, ännu 2 mil till Francfort (Frankfurt) am Main, dit vi i dag hade ämnat oss, vilket också slog in. På Romerska Kejsaren, det bästa hôtel i staden, blevo vi väl logerade; men ingen orkade äta, utan vi togo the i stället, varefter en rolig god natt! Lilla Emerence är numera ej rädd för mörkret, utan i alla delar ett förtfäffeligt fruntimmer.