Fredag 1 februari 1822
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Till Eckardsberg 2 mil. Denna lilla köping ligger lågt som nästan alla andra städer i denna trakt. På en hög kulle helt nära var en lämning av Eckards slott, av vilken den har sitt namn. Vägen var ovanligt backig så att 10 hästar fordrades för vårt transporterande; men den varierande naturen ersatte vårt prövade tålamod. Saltverket Kösen bredvid Saalfloden distraherade oss även. Detta är stort och fourneras från några källor ej långt därifrån, men vår tid tillät ej att taga vidare notice därav, än att det till preussiska kronan. Här var även ett av de bästa vinberg vi hitills sett. Det kostar på att resa ifrån en sådan vue för att komma till det blodiga slagfältet vid Auerstedt. Regerande Hertigen av Braunschweig-Lüneburg, Carl, fick även här en hjältes död. Stenen, 100 famnar från vägen, vinkade oss till en däld där denne oförskräckte Furste föll. Efter 3 mil ännu inträffade vi i Weimar, Storhertigens av Sachsen- Weimar residence. Slottet är regulairt och stort i tämelig god smak, men staden är irregulair utan några särdeles vackra hus. Slottsparken ska vara skön; men vi hava ej någon tid att skänka bort här. På hôtelet Arvprinsen voro vi väl serverade och accomoderade och avreste härifrån i god tid.