Torsdag 24 januari 1822
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Mådde alla väl och jag börjar bliva alldeles frisk. I dag packas, ty resan är utsatt till i morgon förmiddag ej längre än till Potsdam, för att ej gripa oss för hastigt an i början. Frhn mår Gudskelov tämeligen väl och lilla Emerence är som en nötkärna. I anledning av Chargé d’affairen Kantzaus proposition reste jag med honom, tillika med en ung Anker från Norge, till Charlottenburg, som är en ganska liten, men vacker stad, där Kungen har ett sommarresidence. Vi togo av till vänster genom parken och gingo in uti ett Orangerie som hade en sträcka på 10 rum med soffor och stolar, där man serverades med chocolad, caffé och vad man ville ha. Efter en liten stund fortsatte vi resan, vars egenteliga ändamål var att få se Drottningens Mausolée i slottsparken. Denna var i form av ett tempel, som uppbars av slipade granitpelare, och mitt för dörrarne var en liten trappa som förde ned till det rum som förvarade hennes stoft, och till höger och vänster voro någre trappsteg som förde upp till det rum varest Lowisas sköna bild låg, som man påstår, oäverträffeligt lik.
Hon måste varit utomordenteligt skön! Marmorn var den vitaste man kan se, huggen av Rauch i Rom. Tvenne kandelabrar, mycket stora av samma konstnär, stodo i varsitt hörn vid huvudet. Flere lövkransar hängde på väggarne, vilka hennes barn på deras födelsedagar hitbära. Slottet hade jag ingen nyfikenhet att se. Jag bör nämna att denna gravvård är omgiven av granar som likna cypresser och att en gammal invalid höll ett slags vakt här, åt vilken man, liksom frun som läste upp brukade giva drickspengar. Vi reste därefter hem, jag mycket obligerad Herr Kantzau som är en hyggelig ung karl. Baron har i dag slutat sin vandring kring Berlin, varav det resultat är inhämtat, att Stockholm är mycket större än denna stad.