Måndag 7 januari 1822
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
I mellan Kl 12 och 2 besågo vi Konstcabinettet. Flere arbeten från forntiden i elfenben visades, såsom: Himmelen och Helvetet, Frälsaren av Michel Ange, Herkules kvävande ett lejon, varvid är att märka, att alla dessa mästerstycken voro arbetade i var sitt helt stycke: en mängd pocaler, ett bord med diverse bas-reliefs i vars mittel en myckenhet Israeliker, angripne av ormar, föreställdes, somlige i agonie, somlige döde, och en del med anletsdrag som yttrade hoppet om frälsning, vilken även inträffar genom biträde av andre ormar, flere fat och vaser av bernsten och pärlemor och en som tillhört Kejsar Rudolph den 2dre, varpå en konstigt arbetad glob stod, å vilken himmel och jord voro markerade, av förgyllt silver. En karta i haut relief över Schweitz var ganska märkvärdig: alla kantonernes local med sine berg och vatten voro å den ganska tydligt utstakat. Bland småsaker visades den femeusa tärningen med vilken tvänne soldater spelte om liv och död, då det hänt att sedan den förste slagit en sexa, ville den andra ej kasta utan ansåg sig förlorad, men på uppmaning att begagna sin tour, kastade han så, att tärningen gick i tu och han erhöll en 6 och en 1 eller 7 ögon, vilket hade den följden, att de fingo någ bägge två.
Kurfursten Fredric Wilhelm, som grundlade preusisska monarkien, med sin son Fredr. Wilhelm den 1ste Konungen, voro här poasserade i vax in lebensgrösse, och Fredric den stores ansikte, avtryckt en tima efter hans död, förvarades i en glaskupa. Tre av hans äldre bröder, som dött i barndomen, funnos även i vax avbildade. Flere moumier, som hava en ålder av minst 3000 år, och som voro ännu väl conserverade, sågo vi även. Till den ena, som liksom de andra var liggande, var ett fodral med många zirater och emblematiska ritningar, varuti han fordom stått: man vet att alla dessa finnas stående; också var det rum för fötterna. Detta som var av träd hade icke undergått någon förvandling. Professor Henry, som är en celębre man, yttrade sig härom sålunda, om jag rätt minnes: först tages hjärnan bort, och sedan inälvorna, varefter kroppen tvättas med palmvin och rökes med kryddor samt sedermera fylles med sönderstött myrrha, en slags kåda. Vidare lägges kroppen 60 ā 70 dagar uti salpeter, då den ytterligare tvättas och smörjes med gummi eller kåda, samt lindas många varv med tyg. Denna linda målades med hieroglyfer och andra symboler hörande till religionen; och nu är den döde färdig att ställas i sitt skåp, vilket, som jag förut nämnt, även är ganska prydligt, och i en sådan ställning sällskapar han de efterlevande i mångfaldiga år till dess man änteligen finner för gott att deponera honom så hemligt som möjligt på något vilorum, där han ej skall kunna upptäckas utan få förbliva i ro; men eftervärlden har ej gått den gamlas önskningar till mötes, utan icke allenast uppletat deras viloställen, utan även låtit de insyltade liken resa omkring till alla världsdelar. Vidare sågo vi en myckenhet prydnader och vapen från Sandwichöarna.
Bland de förra märkte jag i synnerhet halsband av människotänder, tagna av övervunna fiender, varpå damerna sätta ett stort värde: vapnen voro av träd, men det oaktat ganska mordiska. Ett mycket antikt toilettebord eller pulpet, gjort för en tysk Prinsessa, väckte vår beundran. Jag fruktar att den Drottning Christina fick till present av Lübeckama, som står i Upsala, bliver mycket efter både i avseende på konst och dyrbarhet. Vår professor som gjort sig mycken möda, att på det noggrannaste förklara för oss de föremål som förekommo, tycktes nu icke hava något mera, som förtjänte att expliceras, varföre vi skildes vid denne hedersman som tycktes vara omkring 60 år, sedan Baron, på begäran av hans hantlangare, deponerat den gåva han efter vanligheten väntade för sitt besvär, men själv icke ville emottaga, på ett bord, varest en bok låg där man skulle inskriva sitt namn. Vår förmiddag var rätt agreable.
Dr Robsahm skriver:
Badade Frök. Emerence, det hon ej gjort sedan vistandet i Königsberg.