Onsdag 5 december 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Lovade himmelen ej någon förändring, men det oaktat foro vi bittida ut. Postmästaren berättade att i natt en courir passerat som berättat att flere av Storhertigens vagnar blivit kullkastade vid havsstranden, men vad mindre eller större olycka därvid förefallit, han han sig ej bekant. Jag ber endast gott för den sköna Furstinnan. Lyckelige voro vi som kommo så väl från denna trajet. Härmed måste dock hållas tyst, att ej Frhn får kunskap om händelsen, åtminstone ej förr än vi äro ur alla farligheter.
Vi reste under detta håll igenom en liten Stad vid namn Heilgelbigen och ankommo till Braunsberg, en något större Stad, före Kl 12. 3 mil hade vi farit, och det var möjligt att hinna fram till Mülhansen 3 ½ mil innan mörkret; vilket även gick för sig. Denna är även en liten lantstad, där vi blevo passablement logerade och hövligt bemötte emot hederlig betalning. Jag gick straxt till sängs utan att deltaga i måltiden, varvid Baron proponerat en avskedsskål till vår gamla vän – Östersjön. Denna dagsresa av 6 ½ mil var hurtig nog i ett så gement väglag.