Onsdag 28 november 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Foro vi även bittida ut för att om möjligt är, i dag komma fram till Königsberg, Till första Stationen Mülsen framkommo Kl ½ 11 f.m Hit var 3 t.mil; och till Königsberg var nu blott 3 ½. Vi dröjde ej, utan fingo goda starka hästar genast förspände. Under förra hållet passerade vi genom en vacker skog och förbi många byar, varav vi ej sett någon på flere mil utom där Stationerne voro; och vägen var tämmeligen drägelig; men att beskriva vägen imellan Mülsen och Staden och vad vi därunder utstodo är ej möjligt att göra så att någon människa kan tro berättelsen därom.
Halva denna väg var så svår som man möjligen kan tänka; men beskaffenheten av den senare hälften är otänkbar. Att åka uti en alns djup lervälling med stora lösa kullerstenar i botten, i fara att vid vart steg välta, bliva ihjälslagen eller dränkt i denna mölja är något som man ej kan föreställa sig; också hava alla rese-beskrivare icke upptagit denna färd, förmodl av det skäl att de unna andra så gott som sig själva. Däremot hava de mycken benägenhet att anklaga folket på Stationerne, vilka jag åter måste berömma för hövlighet, redlighet och uppmärksamhet; troligen hava de själva givit anledning till det elaka bemötande varöver de klaga. Men jag kommer åter till den infama vägen blott för att säga, att Frhn tog sitt parti, lät bära sig ur vagnen och gick ett gott stycke, vilket jag i tysthet gillade, så mycket mer, som jag ville göra detsamma, men det var omöjligt för mig att hoppa till gräsvallen och ingen orkade bära mig dit.
Nästan en timma före mörkret ankommo vi dock till Staden där kvarter söktes uti ett av de bästa Hotelen efter uppgift, kallat Das Deutsche Haus; men här var hela bel étagen, tillika med flere rum på botten, tingad för Arv-Storhertigen av Saxen-Weimar och hans gemål, Kejsar Alexanders syster, tillika med en talrik suite; varföre man fick åtnöja sig med ett inskränkt antal rum. För min del var jag alldeles sönderskakad och jag tror att varenda person av de resande ovillkorligt behövde vila. Så utarbetad har jag aldrig varit också intog jag genast rummet och sängen utan att äta.