Tisdag 16 oktober 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
På förmiddn gjorde jag en visite hos Fru Sterky, varunder jag forskade, huruvida hon i dag kunde vara susceptible av att, med sin famille, emottaga en bjudning på Spectaclet, men – det var hennes mans påskdag – och fruarna i Petersburg skilja sig ogärna vid sina män, då de äga förmögenhet, och Hr Sterkys yttre synes gå i borgen därföre; också har jag aldrig sett ett så magnifict köpmanshus! Frihn hade efterträtt mig i besöket, men då var Fru Sterky utrest; och således hela Spectakelplanen förlorad, men allt förlorades ändå icke, ty i dag skulle ju åter Luftballonen visa sig! Frihn har, från början, stadgat sitt förtroende för denna Mongolfiere -, och därföre reste åstad följande credula varelser: Pappa själv, Seth, Översten och jag.
Vid ankomsten syntes många apparater, barrierer, police, gens d’armer m.m. och en hel hop människor, men på långt när icke så många som vid första försöket. Doktorn, som jag ej upptagit förut i detta parti, avlägsnade sig litet med mig, varunder de övrige ingingo i Trädgården, där placeringen var. Vi kommo dock snart efter, och då jag upptäckte min Bror Seth i ett fönster bredvid en tjock madusa, tog jag mig den friheten att stiga in, då jag fann en stor Societé av bägge könen, och Pappa och Överste v. Bojsman tranquilt placerade på ett par taburetter. Ingen värd – ingen presentation: eh bien, här är oss gott att vara! Sluteligen kom Överste Teschin, som jag förut nämnt, och emottog oss som värd och efter någon stund proponerade han oss att taga en Schales (Sup) då vi inträdde i ett ännu större rum, dit det övriga sällskapet, som syntes, bestå av förnämt folk, även sällade sig. Nu är det bra: man tager sig en sup: man har en serieux déjeuner i sikte, och man njuter den; men vinet var högst gement, och jag försäkrar att något sämre kan ej finnas i Petersburg, ty jag, som smakat på överallt, har ej druckit ett enda elakt glas vin; men enfin, man tackade värden, som var högst artig, för att intaga sina placer, som voro ganska goda, vitmålade stolar att sitta på.
Machinen började att yva sig, fylla sig och i flere repriser höja och sänka sig, då slutligen en spruta dragen av flere personer, anlände, vars slang av en uniformklädd person riktades åt ballonen och alla dem som biträtt till densammas elevation, vilket väckte ett allmänt åtlöje. De doucherade herrarne torkade sig i ansiktet. Ballonen föll och sprack, varvid en ånga uppfyllde atmosfären, och spectaklet fick den sorti som många föreställt sig. En gammal man, Prins Narischkin, var närvarande, vars connaissence vi gjorde; och han försäkrade oss att meningen aldrig varit annan än den i verkställigheten blev: inkomsten var för de fattigas räkning. Man kan likväl, då man har medel och gott hjärta, förbehålla sig ett annat sätt för att contribuera till dem.
Vi foro hem Kl 4 till middagen, men Doktorn, som ej varit med på frukosten, hade gått förut och gjort sin diner på något värdshus. Vi andra drucko flitigt champagne, men vår gamla Överste Bojsman drack nästan bara öl och pratade oupphörligt. Det blev spactakeldags på franska teatern, dit vi alla ämnat oss, och Frhn for dit med de övrika under det Bn och jag höllo Gubben sällskap; men härvid ledsnade jag även, så att jag sedermera for dit för att se och höra sista akten av La maison a vendre och L´Frato. Jag kan ej neka både spelet och sången förtjänst. Jag for sedan hem med Frhn och fann Bn den gamle Översten i full conversation.