Måndag 29 oktober 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Fortforo vi till Kahal 24 v, Gägle 25 och| till Rewal 23, där nattkvarteret var på förhand bestämt. Vägen denna dag var ganska elak, dels sandig, och dels stenig, så att det mörknade 10 verst när Rewal. Lilla Emerence är ej av mörkrets barn, utan hon började skrika och vi höllo, för att försöka tranquillisera henne genom en promenad till fots, men det halp ej. Allt vad eldfängt fanns sattes i rörelse och det lyckades änteln att få eld på en svavelsticka för att antända ett vaxljus som sattes i vagnslanterna (man hade ingen lykta till hands) varefter, sedan ljuset mera spritt sig, och vi vandra utföre en stor backe, hon tystnade och sedan befann sig lugn i vagnen, där samteliga återtogo sin plats under en trogen vård att ljuset ej skulle slockna. I sakta mak skredo vi till staden, där vi genast funno kvarter, varvid upptäcktes att Frhn förlorat en schawl, att en pistol var borta och flere persedlar bortstulne eller förlorade. Det var som det var. Hyrlackejen, Iwan eller Johan, utsändes med lykta på en häst att söka men fann ej något. Detta var ledsamt, men på resan i en årstid och i en krets som denna, får man vänta sig sådant, särdeles när man ej kan säkert bestämma att därunder endast nyttja dagen. Sömnen tager sin rätt – och jag vilade rätt lugnt hela natten.