Fredag 26 oktober 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Befunno vi oss alla utvilade, och på förmidd. foro Bn och jag på en droska in till Narwa som endast är 2 verst från posthuset där vi bo. Vi passerade således det lilla Iwangorod vars fordom befästa slott nu blott visar den skönaste ruin på östra sidan av den breda, starkt sträckande Narwafloden (Narogan) och äger en pendant och troligen bekantskap uti det mitt emot på västra sidan, förr lika hotande, som nu förstörda Narwa slott. Dessa grannar äro för nära varandra för att, då ovänskap dem emellan uppkommit, de kunnat nyttja kulor och krut, alltså lära de stridande byggmästarne icke beräknat att ett sådant vapan kunde uppfinnas: dessa fästen äro anlagda många århundraden före Schwartz’s tidevarv. Lokalerne till anfall och försvar äro å ömse sidor förträffliga. Narwas fästningsverk, som äro tämeligen vidlyftiga, bibehållas: några poster syntes här och där på vallarna, men för övrigt föga militär. Några grova kanoner lågo vårdslöst kastade likasom de icke mera skulle behövas, vilket jag även tror. Inga lämningar efter Carl XII tes stora seger voro att finna, om jag ej ska åter upptaga de få ryske soldaterne som gingo på Narwas vallar. Vilket resultat av denna vidunderliga seger, som ändå skall bliva känd av de senaste tidevarv?
Staden, som egenteligen hört till och ligger i Estland, är nu inbegripen med Ingermanland och sorterar följaktln under Petersburgska Gouvernementet. Den är, ehuru under ryska herraväldet tillbyggd, ej särdeles bevänt med: vad vi frågade efter av de mest communa varor fanns ej. Var där någon rörelse, så måste den varit obetydelig. Husen voro dock bättre än i våra småstäder i allmänhet, men gatorna trånga och krokiga på tyska viset: belägenheten är vacker i synnerhet åt strömsidan, då även Iwangorod presenterar sig. En gammal svensk kyrka syntes överlämnad åt sitt öde att förgås i brist på präster, varpå eljest icke pläga vara brist.
Narva på 1860-talet. Bild wikipedia.org
Vi foro hem till Iwangorod och befunno vägen nu som vid bortresan högst nedrig. Vår middag var ganska god, helt annorlunda tillagad än i Pigeons i Petersburg, och logiet var både bekvämt och snyggt. Ingermanland, som vi i morgon lämna, är en alldeles slät provins, bestående av omäteliga bördiga åkerfält och kanske lika stora trakter som ännu ej äro odlade. Impedimenta funnos ej, men en god svart mylla och lättjord visade sig överallt. Vägarne voro, emot beskrivningar, mer och mindre goda, så att resan härigenom var angenäm oaktat väderleken redan börjat förklara höstens senare period: ingen skepp syntes på det sköna havet, utan deras styrmän hade redan tänkt på sina vinterlägen, och vi tänka även med allvar på vår hamn.
Dr Robsahm skriver:
Alltsedan avresan från Petersburg d.23 Oct. ända tills i dag hade Hr. Baron varit obstruerad. – Fru Friherrinnan klagade över ett fint utslag med klining, som först kändes under diarrén i P:burg, men utspridde sig nu något mera, troligt en följd av det hårda tvättvattnet där även, som på sensibla Damer verkar så, och under rastdagen i Narvas förstad Jamburg, så besvärades.