Fredag 12 oktober 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Var jag bjuden på frukost hos Överste von Bojsman, som jag flere gånger träffat hos Ministern och Konsuln. Denne Gubbe (55år) utan högerarm, och för övrigt av kulor och sabelhugg estropierad, född i Västergyllen, gick med mig hem, berättade sin önskan att få dö i Sverige, sedan han nu slutat sin karriär i rysk tjänst, fått pension och dessutom en discretion av Kejsaren, 10000 Rubel, vilka han lämnat till vår Ministers godtyckliga förvaltning, cest ā dire, till hans fördel. Ehuru att Bn Palmstierna ej är rik, tror jag att man även kan placera, om det vore blodstyvern, hos honom. Bn deltog i vår konversation, och fann i Gubben Bojsman en tapper men obildad man, som tillbragt hela sin livstid i de blodiga krigens lekar. Han hade vid rupturen 1806 erbjudit Gustaf Adolf sin tjänst, men fått ett sårande svar, som giorde att han återtog den ryska tjänsten som han i patriotiskt uppsåt lämnat, och har sedan fäktat som hjälte för ryska spiran: han tänker endera dagen att resa över till Sverige för att, som han säger vara sin enda återstående önskan, där få dö. Av honom kan man övertygas, att det är möjeligt att glömma sitt modersmål. På eftermiddagen gjorde Bn, Frhn, Mlle och Doktn visite hos Sterkys, men jag höll mig hemma. I dag har jag åter upptäckt vår ciceron, som varit försvunnen några dagar.