Fredag 5 oktober 1821

Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
For vi till Tzrsko-Selo och framkommo Kl mot 1. Visitekort sändes till Bn Rehbinders, som ej voro hemma, men då vi lämnade det franska värdshuset, där vi kört in, för att litet se oss om, mötte vi Bn Rehbinder som nyss kommit hem från en promenad med sin hustru och nu ämnade sig till oss. Vi gingo således med honom till Palais dÁlexendre (Alexandroffsky) där han presenterade oss för sin Friherrinna, uti vilken Frhn Adelswärd genast fann en angenäm bekantskap. Båda Friherrinnorna satte sig uti en droska och genomreste parken, och Bn Rehbinder blev vår ledsagare till fots.

Johan Henrik Rehbinder. Wikipedia.org

Allt vad fantasi, konst och rikedom kunna åstadkomma visar sig här. En grävd, från några källor i Ingermanland underhållen sjö, uti vilken ett monument (detta monument står en långt ut i vattnet uppmurad stenfot ej långt ifrån en liten holme där Catarina 2dra ofta under sina promenader brukade vila sig.) över Alexis Orloff gruvliga förstöring av turkiska flottan ( hela flottan blev bränd vid Tschesma) är i form av obelisk upprest; och flere smärre, men döda kanaler, finnas här även naturen som också vill visa vad hon förmår, har likväl ej här tillåtit några vattenkonster, utom en enda, som föreställer en sittande skön kvinna, vilken sörjer däröver att hon sönderslagit sitt vattenkrus, som är i två stycken, ur vars mynning ett friskt vatten beständigt rinner. Figuren är av bronserad metall, men hennes hjärta synes ej vara därav.

Många andra glada tillfälligheter finnas häri, som jag ej behöver beskriva, och man kan läsa dem tryckte i en underrättelse om Tzarsko-Selo och flera andra märkvärdiga ställen som nyligen utkommit och Bn köpt för att hemskickas till Adelsnäs bibliotek. Innan vi visste ord av, var Kl över 4, och Bn Rehbinder gjorde en vink att vi borde tänka på middagen och vandra hem, då vi finno damerna nyss förut anlända. Vår Friherrinna höll god min, ehuru hon hade ett förfärligt håll; men hon var verkligen road i Frhn Rehbinders sällskap, med vilken hon syntes komma särdeles överens. Frhn Rehbinder är ock en god och oförställd människa, och sedan vi karlar rökt en pipa hos Bn Rehbinder höllo vi tillgodo mat och vin på Kejsarens bekostnad, ty Bn Rbr, som i egenskap av Finlands högste ämbetsman, skall vara Kejsarens person nära, serveras på Hans Majestäts räkning, troligen för så många som bjudas. Middagen var delicat, förljuvad av flere slags gode viner, varmed man här ej hushållar. Bn Rehbinder och hans Frha utgöra tillsammans ett ovanligt aimabelt värdskap.

Det blev mörkt, och ganska mörkt innan vi kommo från bordet, (ljusen hade länge brunnit) varefter vi rökte och pratade på hans sida, tills Kl var över 9, då vi började tänka på hemresan, sedan vi vägrat att dröja kvar för att, följande dagen, i detta glada sällskap resa till Pawloffsky 5 à 6 verst härifrån. Slottet, som är ganska stort, ser på flere håll ut som en liten stad, och tävlar med den hithörande av samma namn, som är anlagd med många vackra hus och breda gator – och säkert med tiden blir en stor stad. Skada var att tiden ej tillät oss att inuti bese detta palais, vars underbara rikedom beskrives till exempel med ett rum, vars väggar äro tapetserade med Bernsten, ett annat, vars väggar, golv och tak, bestå av idel spegelglas – den som tycker om sin person måste här finna nöje – och för övrigt; en mångfaldigt varierad opulence, men jag fruktar för att se allt här, utom Spegelrummet, och med detsamma fara till Paulowsky, som, i en annan och naturligare styl ersätter rikligen den nyfikne sin möda. Kl litet över 11va kommo vi hem: Frihn klagade sig ej just, men Gud vet hur det är!

<< Föregående  ||   Nästa >>