Onsdag 3 oktober 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Gingo vi på förmidd. till Amiralitetet, som är i vår grannskap. Där blevo vi anförde av en sjöofficer, som talade grammatikaliskt franska, och på ett nitiskt sätt, underrättade oss om de tusentals märkvärdiga modeller som här funnos, varav en del voro construerade av den Peter den store. Vad som mycket fastade vår uppmärksamhet var hans egenhändiga dessein med blyherts till det första krigsskepp, som är byggt härstädes. Här var en stor sal med bibliotek för sjöofficerare, där de ägde frihet att läsa och göra skrifteliga anotationer i sin metier. Ett par rum hade samlingar av stenarter, snäckor och fåglar som officerare, under sjöresor upptäckt: en liten rack för hundar från Kamtschatka, samt papper, lärft m.m. av vildarnes tillverkning, voro även nya förmål.
Sedermera sågo vi utomhus flere kanonslupar efter svensk modell, och ett under byggnad varande 84 kanonskepp, varefter vi gjorde bekantskap med Direkteuren för hela ryska flottans constructionsstat, General Le Brun, som var född fransos, och en intressant man. Han var Catarina 2dra hitförskriven från Konstantinopel, där han byggde och förbättrade den turkiska flottan, men innan han hann hit, var Kejsarinnan död, varefter han likväl bibehållit sin plats, som måste bevisa hans skicklighet! Han kände många svenska officerare, som med honom varit i fransysk tjänst, innan revolutionen utbröt, då han immigrerade och som jag nämnt, vandrat världen igenom. Mycket efterfrågade han Excellencen Stedingk, som av alla Ministrar är ryssarnas idol: var man kommer, hör man Greve Stedingks namn med högaktning och glädje nämnas.
Resten av dagen skänkte vi åt tyska Spectaclet och luftspringaren Mahier, vilkens cavalcader och sal-tomortale jag icke vill bjuda till att beskriva, utan avstår gärna därifrån, så mycket mera, som mitt öga knappast kunde följa hans hastiga Othersprång (utter-), och man bör ej berätta vad man ej sett: nog av, att man ej kan föreställa sig huru en människa kan äga så mycken styrka och vighet!