Söndag 30 september 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Förmiddagen använde jag till en del i sällskap med Doktorn, i tanke att gå till den grekiska Malteserkyrkan, om vilken jag ännu en gång gick vilse, ehuru han trodde sig hitta dit, till föga förlust, ty den utropade vokalmusiken var redan för 2ne år sedan upphörd genom den personens frånfälle, som, ensam, bekostade den med 200 mln Rubel. Vi togo till någon del vår skada igen med att visitera svenska och finska kyrkorna, som voro små och söta tempel, och på köpet Kl 12 begåvo vi oss till Petersburgs Notre Dame, som jag kallar min Moderkyrka, där vi fingo höra de gudomligaste chorer av bara röster. Huru ofta skall jag tala om denna rörande gudstjänst?
Vi skildes sedan åt, då jag åkte till Lithander på hans vanliga förmiddags Trior för fortepiano, varest amateurer av alla nationer infinna sig och äro välkomne. Här mötte mig Kl 3 Hr Melin, hos vilken jag i går gjorde påhälsning och som nu förde mig till middagen hos sig. Jag träffade hos honom endast många lärde, och där endast en olärd, men jag tog mig tämmeligen fram med desse proffessorer, ty de hade alla en livlig kallelse för det allmänna umgängets reglor, som äro bäst då de representeras av glädje och munterhet!
Ibland desse var en fransman, knappt 30 år, som heter Charmoy och är Professor vid Universitetet här, uti persiska språket i synnerhet, samt uti de övrige orientaliska. I den första egenskapen är han attacherad den utrikesbureauen, som nu ha en angenäm correspondence med det, efter hand, styckade Persiska riket, varföre han njuter en årlig lön av 22000 Rubl, utom husrum etc. Han har blott varit här 4 år och kan, som flera av hans consorter intygade, fullkomligt skriva och hjälpligt tala ryska; även som han kunde flere ord och phraser av det svenska, vilket föranledde till en lång conversation oss emellan under täta växlingar av varandras modersmål. Han erbjöd mig många recommendationsbrev till lärde i Paris, i tanka att därmed tjäna mig och lovade lämna dem hos Lithander, och jag åtog mig att medtaga ett till hans läromästare som är svensk, men över 40 år varit skiljd från sitt fädernesland, Professoren i botanik Rosén vid College de Chalsbourg, 11 lieues från Strassbourg på vägen till Nancy. Jag for rätt nöjd hem från detta sällskap Kl 10 om aftonen, (Det är, efter min erfarenhet, rart nog att vara för dagen fullkomligt nöjd med den societé man lämnat).
Med glatt lynne skildes jag således från september månad, färdig att, om någon ännu en gång proponerar en resa till Petersburg, skall man befinna mig beredd att deltaga i den, om man också räknar efter gamla stylen och det vore aldrig så sent på hösten.