Måndag 24 september 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Reste Bn, Frihr. och samteliga på förmidd. till Arsenalen, där många märkvärdigheter, både på allvar och raillerie, skola finnas, och jag hoppas att en annan dag, då jag blir riktigt frisk, även får se den, men om aftonen kunde jag ej underlåta att resa med på Operan i anseende därtill att det var balett.
Spectaklet börjades med Le Prisonnier, musiquen av Della Maria, varefter Roland & Morgane, pantomimbalett i 3 akter, gavs till förmån för Balettmästaren Hr Didelot. Han lät betala sig hederligt, ty för en dålig loge på första raden, som likväl ej var sämre än den engl:a Ambassadeuren och Prins Gallitzin hade, tog han 50 Rubel; men enfin baletten var superb. Jag har aldrig sett någon med så många stora apparater: Gudinnor, änglar, djävlar, amourer, drakar och mera sådant svävande av och an i luften; och dekorationerna voro, NB de 2ne första, lika sköna som illusoira. Dansen var ganska god och rik på figuranter. Förste danseuren är verkligen utmärkt, men jag tycker mig hava sett någon bättre i Stockholm. En till, var även ganska försvarlig och en danseuse är ock värd att minnas. Orkestern är fullständig – i synnerhet ägande goda blåsinstrumenter – och väl anförd av en person, vars namn jag hört, men ej kan teckna.
Vad var och en, som även har avsky för kritik måste anmärka, är: den totala bristen i maskineriet, så att man, mellan varje akt, tror sig vara snarare i ett Vulkanskt Tempel, än i Thalias och den benägenhet, som beständigt, även vid en knappast medelmåttig representation, röjer sig, att efter piecens slut, framskrika dess hjältar eller – gudinnor, gör att man hastigt förlorar det intryck, den kunnat göra. Vi kommo på denna räkning sent hem.