Måndag den 17 september 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Besökte vi Vinterpalatset, där vi blevo införde i Kungens av Preussen så kallade våning, då han, flyende för Bonapartes härar, sökt en fristad i Petersberg, vilken han i några veckor begagnade. Denna våning var elegant och ny: den occuperas aldrig, utan visas blott i full parad. Någon gång händer att Kejsaren emottager distingerade personer; men för övrigt står den alldeles ledig. I slottskapellet var gudstjänst, den vi som hastigast betraktade. Vi kommo sedan in i vaktrummet, som hade gobelinstapeter, innanför vilket var Kejsarens cabinette, dit ingen får gå, emedan det alltid är förseglat och bevakat av 2ne poster som stodo vid dörren, och vidare till ett audiensrum, som hade 3ne bord av massivt silver med dito buster på. En matsal, där Kjsl Familjen äter om söndagarne, Änkekejsarinnans tronsal med flere rum, alla prydde ömsom av tavlor och gobelinstapeter, hennes sängkammare, hennes svarvstol, som hennes mästerliga hand begagnat till de skönaste konststycken, av vilka hon ofta gjort presenter till Moskva och flere heliga ställen. Bredvid i ett hörn sutto vanliga, men dyrbara religionsbilder, och där under på ett trekantigt bord lågo flere pretjosa, varibland en äkta pärla som var stor som ett hönsägg och sades vara den största i Europa. Jag vill nog tro det, åtminstone har jag aldrig hört omtalas en så stor.
Agerande Kejsarinnans matsal, förmak med sköna gobelinsstycken i hel tapet, konsertsal, varest Madame Catalani ofta låtit höra sig, men nu, tillika med flere andra rum var under reparation, en balsal, uti vilken, vid ovanliga tillfällen gavs soupé för över 1000de personer, lilla salen och en annan med 2ne stora gobelinstavlor, oberäknat en mängd dyrbara tavlor i alla de övrige rummen, bevisade även att ingenting är åsidosatt av vad som bör tillkomma denna Furstinna, om vars goda huvud och hjärta man är här så övertygad. Kejsaren väntades till slottet och vi ärnade oss till de vackra konsternas Akademie, där expositionen med denna dagen upphörde.
Vi hade gjort bekantskap med en präst som heter Krusberg, är finne till nation och för det närvarande Pastor vid Lutherska församlingen i Odessa, 200de mil härifrån, vilken, inclusive ryska talar med färdighet 7 ā 8 andra språk, och är dessutom en språksam man med tämeligen universella kunskaper. Han var vår ciceron och förde oss över stora Neva på 2ne roddarbåtar till detta Konsternas Tempel, varifrån vi likväl snart återvände i anseende till den fasliga trängsel där var under föresats att en annan dag privatim besöka detsamma. Pastor Krusberg åt middag med oss och förde oss vidare på eftmidd. till den blinde Furst Soltikoffs, inom stadens staquet, belägne trädgård, uti vilken, då han ej bebor sitt hus därstädes, den är öppen för allmänheten. Han låter där, till densammas nöje, anställa musique, fyrverkeri m.m. Han är blind född, men äger många talanger, varibland hans musicaliska skall vara den största. Stället var intressant och vi beslöto att fara hit ännu en gång.