Tisdag den 11 september 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Alexander Nevskis fest skulle firas. Vi fingo en superbe vagn med 4 vita hästar mot 50 ryska rubel och kl 10 f.m. reste vi allesammans, utom lilla Sissan, i denna voiture, som var ganska rymlig, till Alexander Nevskijs kloster, där vi med mycken möda inkommo, ty biljetter utdelas ej, och ingen person hade vi som kunde tala för oss, emedan tolken blev av militären återförvisad. Vi så gott som pockade oss fram och kommo att stå intill där procisionen skulle gå. Något över kl 11 anlände den. Chorsångare, både av hovets och klostrets första sujetter, precederade, därefter munkar i svarta dräkter och präster, i rika mässhakar, som buro flere insignier. Kejsaren med båda Kejsarinnorna, av vilka hans moder ägde företräde, och en mängd hovfolk av bägge könen, alla lastade med guld, pärlor och juveler. Kejsaren var däremot klädd uti en slät gardesuniform och föga dekorerad. Detta praktfulla tempel, som Catharina den 2dra uppfyllt med de största dyrbarheter, skall jag längre fram beskriva, sedan vi nogare besett det varoå är fråga en annan dag. Kanske äro de resande få, som övervarit denna högtidsdag och som säkert är en av grekiska religionens största.
Sedan Kejsaren och alla intagit sina ställen, avvaktades på stående fot ceremoniens början. I grekiska kyrkor finnes ingen stol för någon, vilket gör att det ser högtidligare ut. Utan att försöka beskriva ritualen, säger jag rakt ut, att man sällan kan se och höra något gudomligare: Sinnligheten är här retad till den grad, att man må bekänna sig till vad religion som helst, så blir man ovillkorligt förd till deltagande i den allvarliga andakt som hos församlingen röjer sig. Den skönaste musique av en mängd röster (orgel brukas ej i grekiska kyrkor) lät då och då höra sig, och jag måste bekänna att jag aldrig hört någon så förtjusande harmoni. Prästerne uppläsa sine texter – deras vältalighet sättes aldrig på prov – så fort, att man nästan bara hör ett mummel så dant som vibrationen av den grovaste contrabassträng. Mot slutet av varje period sänker eller höjer den grova rösten sig, då den genast accompagneras av de förträffeliga chorerne, som – jag trotsar alla sekters pedanter! skulle göra ett sannt intryck, om deras trånga skallar med sina långa öron någonsin vågade sig inom dessa praktfulla valv. Kl 1 var det slut, då vi även vid återtåget, sågo Kejsaren mer och mindre. Seth har kanske på sitt samvete att Pappa då icke såg honom.
Vi dröjde kvar för att icke komma i trängsel, varunder vi besågo den hela Nevskijs grav eller sarkofag av massivt silver, där en präst läste i Bibeln och man offrade. Vi gjorde vidare någre tourer i kyrkan, i vilken en mängd människor inströmmade, och trodde oss nu kunna begiva oss till vår vagn, men det var för bittida, ty vi kommo i den värsta trängsel man kan föreställa sig. Skratt, skrik och sorl uppfyllde nu våra öron i stället för de angenäma melodierne som jag förut nämnt. Jag bar Seth en god stund, förd än hit och än dit av massan, varefter Doktorn delade med mig denna omsorg. Mlle Wolrath fick en knuff för bröstet att hon höll på svimma, men för ivrigt bärgade vi övrige oss och funno änteligen vår vagn som var rolig att träffa. Utan överdrift kan man taga för givet att den idag rörliga folkskocken utgjorde 100 000 personer.
Det hörde till ceremonien att Kejsaren med sin suite, skulle déjeunera hos prästerne, vilket gick fort för sig. Utom de kejserlige prästerne och hovfolket, voro blott Riddare av Alexander Nevskij Orden i precessionen samt några förnämare fruntimmer. Det var rätt lugnt att få komma hem kl 3, att få äta middag och därefter vila litet. Mot skymningen reste vi till lustslottet Kaminiostroff, där Kejsaren var och hans namnsdag utmärktes genom illumination på 2ne fregatter, musique m.m. Detta palais, beläget nära stora Newka är ej något blockhus, utan ett för localen lagomt avpassat palats. Sedan vi dröjt en stund här, foro vi hem, drucko thé, pratade och kl 11 begåvo vi oss till maskeraden som var Operahuset.
Den bevistades av omkring 600 personer, som promenerade av och an utan att dansa. Rummen voro tillräckliga för flere 1000de. Stora salar och gallerier med pelare och väggar av componerad marmor, beviste det. Jag fick under tiden commission att köpa frukt åt Frhn, och frågade vad 5 päron, som lågo på en liten assiette kostade och fick till svar att de kostade lika många rubel. Jag prutade med tolken till hjälp och köpte 3 päron och 2 plommon för 3½ rubel. Man får här mitt i vintern alla slags frukter, som Södern presenterar, men de äro dyra, och som en norme får jag saga, att ett körsbär då kostar 1 á 1½ rubel. Vi foro hem kl 2 om natten, då även samlingen tycktes minskas.