Fredag den 7 september 1821
Överstelöjtnant Stjerncreutz skriver:
Efter en lätt réveil och lättgjord toilette, skyndade vi oss i god tid om morgonen från detta, åtminstone på sängar, bristfälliga härbärget, glade att i vårt perspektiv finna Petersburg innan aftonen. Inom 4 verst träffades Systerbäcks ström, som fordom varit gränsen mellan svenska Finland och det egentliga Ryssland, och snart kommo vi till Walkeasaari station, där Hagströms befattning upphörde och en rysk kusk, som körde mycket väl, emparerade sig av tömmarne, sedan han tillika ousserat våra selar, vilka måste läggas på ett särskilt åkedon, så att vi nu, genom den nödvändige postiljonens åtfölje, hade inalles 11 hästar.
Genast vid ankomsten till Lumiskapoja, den närmaste stationen till Petersburg, hade vi stora ryska hästar i ordning och en pålitelig kusk körde oss fram till tullen av Wiborgska förstaden, dit vi ankommo kl precist 3, men anlände det oaktat icke förrän kl 5 eft.midd. till vårt logis, kallat Europa, belägit vid stora paradplatsen tätt intill det kejserliga Slottet. Vår värd heter Pigeon och säges vara en dyr herre, är utlänning som de flesta krämare här i staden, vilka som man påstår i grund förstå konsten att skinna. Jag ställer honom imellertid under framtiden, som uppdagar, belönar och straffar. Vi begärde genast att få middag, som lovades, men vi erhöllo den först kl 8. Jag gjorde, i avvaktan på middag, en promenad omkring det Kejserliga Palatset, men tittade mig ofta om efter Europa lik ett litet barn, som håller sin mamma i kjortelen vid dess första vandring utom huset och jag hittade lyckligen tillbaka. Mörker och trötthet ålade oss något var att gå till sängs.